Numera i Laos

Efter att ha varit pa resande fot i 36 timmar kom vi tillslut till Vang Vieng igar kvall.
Sista kvallen pa Bali firades av med en hejdundrande fest tillsammans med killarna i surfshopen och tva norska tjejer som vi umgatts med dom senaste dagarna. Eller tja, mest staffan och mattias da jag har tagit det riktigt piano dom sista kvallarna pa Bali. Legat hemma och last i min bok som en gammal PRO:are :P
Flera flaskor ful-vodka och en flaska ful-gin inhandlades och sen slog vi oss ner ute i den lilla surfbutiken och lyssnade pa musik och satt och surrade innan vi begav oss ut for att titta pa nattlivet. Vi gick och la oss halv sju pa morgonen sa man maste ju helt klart saga att kvallen var lyckad!


Efter skona tre timmars somn var det dags att kliva upp for att bege sig till flygplatsen.
Vaknade upp och kunde konstatera att jag lyckats pricka in riktigt hog feber. Hela kroppen varkte och jag fros som en hund. Bra timing infor en resa som skulle visa sig ta 36 timmar som jag tidigare namnde.
Ipren var min baste van pa resan kan jag lova! Efter att ha rest med flyg, nattag och buss. Spenderat nagon timma vid gransen med att ordna visum, sa var det inte helt fel att fa stracka ut sig i en riktigt sang!
Idag har jag legat nere i restaurangen dar vi bor och kollat pa minst 10 avsnitt med Vanner och kakat tva omgangar med fruktsallad med yoghurt. Inte sa himla illa egentligen. Sjukdomen verkar borja ge med sig da det bara gatt at en ipren idag :) Idag kom aven Jonas och Jocke hit sa nu ar vi samlad trupp igen! Skulle vara sjukt kul att hanga med grabbarna pa "tubing" imorn. Ska verkligen kanna efter imorn hur kroppen kanns. Dock tanker jag inte gora nagra dumma forhastade beslut sa jag hamnar pa ruta ett igen. Det skulle ju va trist.

Nae nu ska jag tillbaka till rummet och avsluta min bok. Man som hater kvinnor. Dom andra ar ute och dricker ol sa man far val se vilken tid dom staplar innanfor dorren.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0